Hej igen....

Blev lite sugen på att uppdatera er...det var ju längesen ni hörde av mig.
 
LIVET LEKER faktiskt nu!
 
HAN går i gymnasiet, läser samhälle i en speciell aspergergrupp. Det funkar väldigt bra, schyssta betyg.
HAN åker buss själv varje dag fram och tbx till skolan, tar ca 1 timme.
HAN tränar på gym med sin storebror några dagar i veckan.
Och HAN håller på att övningsköra med sin pappa.
HAN är intresserad av mat och äter bra nu.
Har iofs inga vänner, något som både HAN och jag trodde han skulle få i gymnasiet.
HAN och hans pappa besöker skjutbanan lite då o då.
Har jag berättat att HAN fick en katt? sin älskade Neko, bästa köpet vi gjort.
 
Kommer nog berätta mer ingående om allt som hänt och händer...nån dag
 
 
 
JAG själv har tillbringat de sista tre åren med att arbeta som resurs åt en autistisk pojke på min förskola.
Åh det är så roligt och givande, älskar varje dag.
Jag håller på att NPF säkra förskolan och jag köpt in kompensatoriska hjälpmedel / böcker till ett bibliotek jag håller på att bygga upp på förskolan.
Jag brinner för att delge mina erfarenheter till kollegor på möten osv. 
Jag har fortsatt att skapa smycken, och säljer en hel del faktiskt. Det är min egen tid och ger mig energi.
 
Jag har anmält mig till att bli cirkelledare till föräldrar med barn med diagnoser " Egen styrka" ett projekt via Attention och studieförbundet...spännande. 
 
Vi har fortsatt att resa, resmålen har oftast ett historiskt perspektiv ( ett av HANS specialintressen) så det blir inte så mycket sol och bad längre. Rom, Budapest, kreta har varit fantastiska att uppleva med honom. HAN är vår egna lilla reseguide, historieberättare och gps.
Förra sommaren var ju helt magisk så det blev en sommar hemma med många utflykter kring Mälardalen.
 
SNART fyller HAN 18 år och jag är så stolt över honom! Vilken resa vi gjort... 
 
1 Linda:

skriven

Varma och härliga bilder. Roligt med en egen reseguide.

2 Anki:

skriven

Jag har precis hittat din blogg och fastnade för att du har en son som har ADD och Aspergers syndrom. Jag har också en son med dessa diagnoser, han är 33 år idag. Jag har bara läst några sidor på din blogg, men har ändå sett er kamp, som ju verkar ha gett bra resultat! Önskar er fortsatt lycka till! 😊

3 Mamma H:

skriven

Kommer du ihåg mig? Har din blogg som bokmärke, men har inte kollat förrän nu och så har du gjort en uppdatering med så mycket positivt! Grattis, eller vad man nu säger! Här har det snarare gått åt ett annat håll med lillebror som nu sedan en tid tillbaka är myndig. Mycket har hänt under resans gång som varken gagnat min eller hans utveckling och relation. Men vi kämpar på och jag blir så glad av att höra när någon lyckats vända svåra år till något ljust och fint. Man ska aldrig ge upp!

Kommentera här: