från prestationsprinsen
Gilla olika? Fröken Alice beskriver situationen:
Ungen är ju hopplös, tänker hon. Men hon vet bättre. Prestationsprinsen bara tittar rakt ut. Alla andra har kommit igång med det egna arbetet. Men han bara tittar. Hon går förbi och tar honom på axeln, en överenskommen signal som betyder "hoppsan, du har inte kommit igång". Prestationsprinsen börjar skriva och jobba på.
Men så tittar Alice på honom efter ett tag, nu har han slutat igen. Hon går dit, tar på axeln. Han kommer igång. Men efter ett tag sitter han med musik i öronen och luvan på jackan över huvudet. Alice blir irriterad. Du måste ju jobba då du är i skolan, annars kan du lika gärna gå hem!
Översättning! Prestationsprinsen beskriver situationen:
Bah. Varför ska vi kunna en massa satsdelar. När ska jag använda mig av subjekt och konjunktioner eller vad fan det heter. Oj, den moppen körde snabbt undrar hur den klarar hålen i vägen längre fram. Snart ska han också ta fram moppen. Oj, nu tar Alice mig på axeln. Fan. Men ja, jag jobbar väl. Äh jag fattar inte och jag kan inte koncentrera mig när Svea och Lars småsnackar, Kalle smackar, Sture hoppar med benet, det är elever i korridoren, något brusar och det låter från alla pennor som rispar mot papper.
Han fäller upp luvan och sätter musik i öronen. Äntligen! Nu flyter det, han bara svishar igenom satsdelsuppgifterna, Snart är han klar. Va, nu är Alice här igen, irriterad som tusan. Om han ska smyga med att lyssna på musik och inte arbeta kan han lika gärna gå hem. Prestationsprinsen fattar ingenting! Va?
Ja, hur gillar vi och hanterar att vi är olika i praktiken. För en är det lugnt och tyst och för en annan en massa oljud, en arbetar bättre med musik i öronen och en annan störs. Det är svårt att gilla olika, men vi får försöka acceptera, för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!