By prestationsprinsen.
Då är maj alldeles strax över oss igen. Denna underbara månad då alla vill ut och njuta. Skolan vill passa på att göra utflykter, ha uteaktiviteter och ta vara på möjligheterna med fint väder. Men det gäller att förstå att för en del är det underbart och för del supersvårt… Absolut svårt för många med autismspektrumtillstånd som ADHD, Asperger, drag av detta eller liknande problematik. Men också för många andra så kallade ”normala” elever. Man kan vara pirrig eller behöva lugn och förutsägbarhet av många skäl: stökigt hemma, nervös för kommande prov eller betyg, kanske slutbetyg, pollenallergi, mobbing…
Kommande veckor är Prestationsprinsens veckobrev fyllt av schemabrytande aktiviteter. Ena dagen är det utflykt till ett lantbruk, nästa ett museum, idrottsdag med friidrott på IP, cykelturer, fotbollsturnering, biologi skogen, ”hela skolans dag” där olika årskurser blandas i samma grupp för att öka sammanhållning och gemenskap. Ofta med resor och matsäck.
Och visst, många ungar älskar det! Förstås! Man slipper lektioner, man kommer ut, man kan prata med sina kompisar, man känner att sommarlovet inte är långt borta. Och det är värdefullt – luft, motion, gemenskap, nya vänner, nya insikter, nya relationer mellan vuxna och ungdomar i skolan.
Men Drottningen har möten, mailar sms:ar, ringer i det oändliga för att få reda på mer om NÄR, VAR, VILKA, MED VEM, HUR, VARFÖR och inte minst vad skippar vi för Prestationsprinsen (så att han orkar med) och vad ändrar vi lite på!? Allt för att skapa struktur och förutsägbarhet. Men inte sällan är det någon lärare som suckar och tycker att det här ligger faktiskt utanför deras ansvarsområde! Men de flesta vill förstå och hjälpa.
Hon försöker förklara för rektor, gympalärare, andra pedagoger och vuxna i skolan att för Prestationsprinsen är detta jämförbart med att bestiga Mount Everest eller bli ivägskickad till Australien utan reskassa och bagage. Och säkerligen för många andra i skolan också. Det är svårt, läskigt, pirrigt, oroande och ibland faktiskt omöjligt!
För många Prestationsprinsar, på (autism)spektrumet eller inte, är det kanske jättekul, men det blir så intensivt och mycket intryck att energin tar slut ändå. Det vill säga fullständigt utmattande… Så det gäller att inte bemöta detta med ”han var så glad och hade så roligt, så det kan inte bero på det att han är hemma resten av veckan”. Jo, det kan det.
Hon måste också förklara att om han är med på något, så är det på grund av bra förberedelser och tydlighet som i sin tur skapat trygghet och förtroende hos Prestationsprinsen. Men att han dagen efter förmodligen inte kan komma för han behöver sova sådär en 15 timmar…
Hon förstår att detta är svårt att förstå. Och svårt att förmå. Men vi måste förstå, förmå och acceptera. Det är som det är. Och våra ungar har rätt till de anpassningar deras särskilda behov kräver. Inte minst på friidrottsdagen och cykelutflykten…
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.