Fick ett långt sms härom natten av honom. Där han skriver att han är deprimerad och vill ha hjälp!!!
Hej! Jag är så glad att jag hittade din blogg. Vi har en son som är 14 år och hans symptom på att något inte stämde började vid årsskiftet och har bara blivit värre. Vi har kämpat ända sedan dess för att få en diagnos och nu äntligen har vi varit på ett första möte hos BUP. Så vi har ingen diagnos från psykiater än, men jag och min man är övertygade om att vår son har ADD. Allt vi läst om det stämmer på pricken. Jag känner så igen mig i det du skriver. Det är så skönt att veta att man inte är ensam om det här och att det jag känner inte är unikt för mig. Kram!
skriven
Så fint att han hittat ett sätt att kommunicera på som verkar fungera för er. Själv kämpar jag med lillebror som känner sig missförstådd så fort jag skriver sms eller öppnar munnen. Trots att jag troligen förstår honom mer än han förstår. Efter senaste tidens h-e efter det hastiga uppbrottet från lillebrors pappa vet jag numer mycket väl vad depression, panikångest och oro innebär. Men lillebror nagelfar mina ord och fastnar i detaljer. Så istället för att mötas i samma svårigheter finns en tendens att vi drar ner varandra. Men jag överger honom inte, utan hoppas på att han någon gång när tonåren är över kan sänka garden och ta in att min avsikt alltid varit att visa att jag älskar honom och vill honom väl.