Så bra beskrivning
Från bloggen "livets bilder "
En mycket bra beskrivning av hur jag fungerar vid överbelastning. Synd bara att min familj inte förstår och ser detta
Jag blir oxå väldigt otydlig i mitt tal. Och yvig, tappar allt jag håller i....
Känner att det är mkt nu.
Vid överbelastning är det som att hjärnan går i strejk och jag får koncentrera mig stenhårt på varje sak jag ska göra och säga. Ibland är det helt stopp. Det känns väldigt märkligt, men när jag tänker på strukturen i min hjärna som sjögräs i ett stormigt hav, så är det inte så svårt att förstå att det blir fler fel ju högre vågorna går. Och att det är helt naturligt att det blir svårt med både insortering och framplockning.
Ofta tappar jag ord och får leta i många fack innan jag hittar rätt. Lika ofta stoppar jag in saker jag ska komma ihåg på fel ställe, och sedan blir det omöjligt att hitta. Tiden flyter ut utanför klockan och almanackans ramar. Vågorna gör att sorteringen inte längre känns logisk och gör att det är svårt att göra saker i rätt ordning. När det blir för mycket stänger hjärnan av ljudet och jag ser bara läpparna röra sig på folk.
Ofta tappar jag ord och får leta i många fack innan jag hittar rätt. Lika ofta stoppar jag in saker jag ska komma ihåg på fel ställe, och sedan blir det omöjligt att hitta. Tiden flyter ut utanför klockan och almanackans ramar. Vågorna gör att sorteringen inte längre känns logisk och gör att det är svårt att göra saker i rätt ordning. När det blir för mycket stänger hjärnan av ljudet och jag ser bara läpparna röra sig på folk.
Vi säga att min hjärna är som betjänten i "Grevinnan och betjänten". Ju fullare han blir desto svårare får han att hälla, pricka och välja rätt. Uppmärksamheten blir sämre, likaså avståndsbedömningen och han blir bara yvigare ju längre kvällen går.