ledsen...nedstämd, sur, deppig, utråkad

Vill göra nåt, men han vill inte.
Just nu följer han nyheterna om Nice och i Turkiet.
Jag försöker rycka upp mig och sätta på ett nytt leende varje morgon.
Men är så trött på att gå här hemma och diska, städa, laga mat, tvätta och passa upp på honom. 
Allt är tråkigt o jobbigt, känns som om jag bestiger ett högt berg varje gång jag ska göra nåt. 
Vill åka iväg, bli uppassad, träffa vänner, skratta. 
Men det händer väl inte i år heller. Drömmer om när vi kan åka iväg själva jag o pappa, men vilket år kommer de att ske, kanske aldrig. 
Måste skärpa mig, och sätta mål och mening med dagarna här hemma...
Kategorier:
1 www.supermamsen.com:

skriven

Jag förstår hur du känner. Nu mår mitt barn lite bättre den här sommaren och vill och klarar av mer saker. Men ibland undrar man om man anställd på ett hotell med tanke på all service ma n måste ge. Superjobbigt!
Men om man inte "curlar" händer ju ingenting. Inte frukost, lunch eller middag. Inte medicin, dusch och rena kläder... Blir så glad om en dag någon gång kan flyta lite...

Förstår att du vill ut och hitta på saker!!! Hoppas du i alla fall får lite "äventyr! <3
Kram!

2 lojsan86.blogg.se:

skriven

Kära Add mamma! Ta gärna en titt på min blogg:) Jag är en vuxen ADD:are som precis börjat blogga. Ta gärna en titt för att se om det finns något du eller dina läsare kan relatera till:) Kram från en som lever med ADD

Svar: Det ska jag göra.
Addmamman

3 Mamma H:

skriven

Hej!
Jag följde din blogg intensivt fram till 2015, uppskattade mycket i dina berättelser om din vardag eftersom jag kände igen mig, min dåvarande familj och "lillebror" så mycket. Tyvärr valde lillebrors pappa att "roa sig på annat håll", vilket slutade i skilsmässa och din blogg föll bort i min kris. Idag lever jag själv med lillebror och hans storasyster. Har i princip 100% ansvar, då lillebrors pappa inte har förmåga att upprätthålla en relation till sin son som är så "knepig". Lillebror verkar saknar vilja och förmåga att bygga relationer till sin pappa och hans nya familj, utan satsar all sin kraft på på att klara skolan. Annars sitter han mest framför datorn och grymtar fram några ord ibland precis som jag förstått de flesta tonårspojkar gör ;). Vill bara lite sent tacka dig för din blogg, den hjälpte mig mycket i den livsfas jag var då! Kämpa vidare, det mesta går om man ser de små ljusglimtarna i vardagen!

Svar: Hej mamma H.
Så kul att höra av dig.
Tråkigt att höra att livet /familjen tog en annan vändning i livet.
Jag blir så oerhört glad och stolt över dina ord men du ska veta att du gav mig minst lika mycket tillbaks med dina kommentarer och känslan av att vi just då hade liknade hemsituationer.
Vår situation ser ljusare ut nu, HAN har mognat mycket och nu riktar vi in oss på gymnasieval.
Jag lever för stunden och vet att visa dagar är tuffare och att vi troligtvis alltid kommer att få kämpa.
Jag saknar bloggandet en del men har inte det behovet just nu.
Arbetar som resurs för en liten kille på 4 år med autism och det ger mig så mycket och jag får dela med mig av mina kunskaper och erfarenheter till familjer / kollegor.

STORT tack och önskar dig all lycka i livet.
Vem vet.... en dag kanske jag börjar blogga igen,
ADD mamman vilar bara lite....
Addmamman

4 Mamma H:

skriven

Grattis till att din arbetssituation löste sig så bra och hoppas på ett lyckat gymnasieval för sonen! Och tack för värmande ord :)

Kommentera här: