Hypoaktivitet

Ännu ett inlägg från; Npfforum.se

Hypoaktivitet

Många personer med neuropsykiatriska svårigheter är tvärtom mycket lugna och passiva. Så pass att även det kan bli till ett funktionshinder. Barn som är hypoaktiva är initiativlösa, ber inte om hjälp och blir lätt bortglömda. Vid ADHD växlar ofta aktivitetsnivån i perioder mellan hyperaktivitet och hypoaktivitet. I övre tonåren och i vuxen ålder är det vanligt att överaktiviteten minskar och att hypoaktiviteten blir ett större problem.

Det är viktigt att uppmärksamma denna grupp (kallas även ibland icke-hyperaktiv). Omgivningen brukar ha en tendens att förbise dessa personers avvikande beteendemönster eftersom de oftast är ett större problem för sig själva än för andra. Här återfinns dagdrömmarna, de som uppfattas som ”lugna och fina”. Hypoaktiva människor kan ha samma koncentrations- och uppmärksamhetssvårigheter som hyperaktiva. I denna grupp finns ett stort antal av de flickor som har neuropsykiatriska svårigheter. Många är inåtvända, blyga, plikttrogna och som presterar sämre än de borde med tanke på deras förmåga. Vanligtvis överkänsliga för kritik och krav som ställs, även om de klarar av det som förväntas av dem. Undviker ofta sociala situationer för att de kan bli förvirrande och ångestväckande, inte för att de drar sig undan kontakt. Hypoaktiva människor sluter sig inom sig själv, de blir lätt handlingsförlamade och får ofta psykosomatiska besvär när de känner sig förvirrade och inte har överblick och kontroll.

Hypoaktiva flickor är ofta blyga dagdrömmare som sitter försjunkna i egna tankar. Deras ouppmärksamhet i skolan märks inte eftersom de sliter hårt för att inte dra uppmärksamheten till sig, de verkar lyssna till läraren samtidigt men i själva verket är de långt borta i tankarna. Dessa flickor känner ofta oro inför skolan, de är glömska, oorganiserade, har svårt att slutföra uppgifter och blir mycket oroliga inför kommande uppdrag i skolan. De behöver hjälp i skolarbetet och om inte en förälder sitter med vid läxläsningen blir inget gjort. De arbetar i långsammare takt jämfört med andra flickor och verkar snabbare bli överbelastade. Omgivningen gör ofta misstaget att tro att de är mindre begåvade än de faktiskt är. En del får ångest eller blir deprimerade.

Begåvade och högt intelligenta flickor med neuropsykiatriska svårigheter är de svåraste att upptäcka. Ju smartare flickorna är desto senare kommer deras svårigheter i skolarbetet att upptäckas. När skolarbetet blir allt mer krävande och komplicerat i de högre klasserna visar sig koncentrationsvårigheterna, problem med att organisera arbetet och svårigheterna med att genomföra uppgifter allt mer.

Thomas Brown beskriver vanliga symptom vid ADD (ouppmärksamma formen):

  • Ofta lättdistraherad av yttre stimuli
  • Ofta svårt att följa instruktioner från andra
  • Svårt att bibehålla uppmärksamhet
  • Verkar ofta inte lyssna på vad som sägs
  • Tendens att tappa bort saker som är nödvändiga för uppgifter eller aktiviteter
  • Svårt att organisera målinriktade aktiviteter
  • Växlar ofta från en oavslutad aktivitet till en annan Viss forskning visar att barn med hyperaktiva-impulsiva symptom tenderar att få fler problem med beteendet och uppförandet, medan barn med den ouppmärksamma formen, löper en högre risk att drabbas av andra störningar som depression eller ångest.

Barn som har mest av den ouppmärksamma formen av ADHD – ADD, AD(H)D – dagdrömmer och har svårt att fokusera. Följande kriterier används för att diagnostisera barn med ADHD, den ouppmärksamma formen. Minst sex av symptomen måste ha funnits i minst sex månader med början innan barnet har fyllt sju år:

  • är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbetet, yrkeslivet eller andra aktiviteter
  • har ofta svårt att bibehålla uppmärksamheten inför uppgifter eller lekar
  • verkar ofta inte lyssna på direkt tilltal
  • följer ofta inte givna instruktioner och misslyckas med att genomföra skolarbete, hemsysslor eller arbetsuppgifter (beror inte på trots eller på att personen inte förstår uppgifterna)
  • har ofta svårt att organisera sina uppgifter eller aktiviteter
  • undviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter som kräver mental uthållighet (t ex skolarbete eller läxor)
  • tappar ofta bort saker som är nödvändiga för olika aktiviteter (t ex leksaker, läxmaterial, pennor, böcker eller verktyg)
  • är ofta lättdistraherad av yttre stimuli
  • är ofta glömsk i det dagliga livet
Skolarbetet blir alltså lidande och mer lidande ju mer självständigt arbetet ska vara, om det inte är ett ämne som tänder intresset. Är man en uppmärksam pedagog kan man hjälpa med att inspirera. Det vet alla som gått i skolan, att om ett ämne blir intresseväckande och känns roligt, det beror faktiskt i hög grad på lärarens sätt att arbeta.
Vid ADHD, både hyperaktiv och hypoaktiv typ lider man alltså av uppmärksamhetsstörning. Under en genomsnittlig timme brister uppmärksamheten för de flesta först mot slutet och lyssnarna börjar skruva på sig.
Vid ADHD lyssnas det, sedan sänks medvetandet gång på gång och tankarna vandrar. Detta sker helt ofrivilligt upprepade gånger med jämn frekvens ungefär som en (upp och nedvänd) sinus-hjärtrytmskurva. Efter en lång genomgång har någon med ADHD väldigt svårt att se helhetsbilden och förstå sammanhanget, eftersom den faktiskt inte var medveten. Det handlar alltså inte om bristande respekt och att påtala det som ointresse är bara okunnigt.
Korta kärnfulla genomgångar. Punkter. Gärna rita upp en skiss över arbetsgången, med steg för steg så att fler sinnen berörs, bildminnet är ofta gott hos personer med ADHD generellt.
I skolarbetet kan också någon med ADHD helt nödvändigt behöva återkoppling vid varje steg i en uppgift och hjälp att komma vidare till nästa. Arvet av ADHD är att ha svårt att genomföra och dessutom slutföra uppgifter för att uppmärksamheten och tankarna vandrar.
Är man lärare och blir provocerad av ett dagdrömmande barn så kanske det är sättet att undervisa som inte fungerar för alla? Det krävs lite extra för att hjälpa alla barn nå sin förmåga, speciellt de med ADHD. Den specialkompetensen är inte så avancerad egentligen, men den kräver eftertanke, lite extra engagemang och förståelse för mekanismerna.
Problemet i skolan är att tiden inte finns att särbehandla eller sitta bredvid och hjälpa ett barn hela tiden. Där kan en diagnos på funktionsnedsättningen hjälpa, för att frigöra pengar till en personlig handledare. Även om det är långt ifrån alla skolor som bryr sig eller tycker sig ha råd att ge alla barn rätten att leva upp till sin inneboende kapacitet. Tyvärr. Men det ska ändras på det handikappet skolan lider av, eller hur?
För till skillnad från att ha en mänsklig funktionsnedsättning, så kan lärare lära om metodik och skolan anpassa sig.
Det kan inte någon med ADHD eller ADD eller annan neuropsykiatrisk funktionsnedsättning helt.
Snacka om helvete.
Så vilken part borde det hårdare krävas anpassning från, eleven eller pedagogen?

Kommentera här: