insikt....
efter min mammakurs på asperger center så har jag börjat fundera en hel del....
Läste en artikel från kris center på Rosenlunds sjukhus som handlade om hjälp till mammor efter diagnosen.
"Mammorna sliter, släpar och pusslar och trixar för att få det vanliga livet att gå ihop och har samtidigt fullt sjå med att ordna det bästa för sin barn. De får aldrig möjlighet att koppla av eller återhämta sig. Nånstans går gränsen. Nån dag tar det stopp. När varken kropp eller psyke orkar längre återstår ofta bara sjukskrivning med diagnoserna för dagen - utmattningssymdrom/utmattnings depression. Många som kommer till kriscentret är sjukskrivna för detta. De startade en grupp för mammor vars barn hade asperger /autism. Mammorna berättar att de lever i kaos. Lider av maktlöshet över situationen och av brist på kontroll av vardagen. De flesta mammorna sätter barnet främst. För många mammor är det svårt, de känner ingen glädje i någonting, har inte längre lust till någonting. Många är rädda för att släppa fram sorgen, sorgen över att livet blev som det blev med alla sina begränsningar. Krisreaktionen kommer ofta när inte all kraft går åt till att hålla näsan ovanför vattenlinjen. -Det är då världen rämnar!! Krisen kommer helt enkelt när den får plats"
Jag blir så förbannad !!!
Ska det behöva vara så här, vi skriker på hjälp, men får ingen....
Varför kan inte utredningsteamet te.x BUP fånga upp familjen /mammorna och arbeta i förberedande syfte, så slipper alla dessa kvinnor bli skjukskrivna och må sååå dåligt. Vi behöver kanske råd /stöttning i våran mammaroll, hjälp att hantera sorgen/krisen, grundläggande kunskaper om diagnosen, träffa likasinnade, vägledning i skola/samhället, råd & tips !
Jag är ju inskriven på asperger center och har rätt att gå på utbildningar m.m. men vet att det är många som inte ens anmäler sig dit eller orkar ta sig dit.
Det borde snabbt bli en förändring så att vi slipper detta "problem" tyckte även föreläsarna på asperger center när jag tog upp detta, "dom om några" stöter ju på dessa mammor !
Jag orkade inte hålla mig flytande över vatten linjen......
trots att jag trampade vatten i flera år....
och flaxade febrilt med armarna....
Tycker denna bild säger så mycket !!
